Fegens naturområde

Välkommen till Fegens naturområde

När man paddlar kanot, fiskar, badar eller vandrar vid Fegen är vildmarkskänslan och stillheten en viktig del av upplevelsen. Här har den vårlekande siklöjan sin enda hemvist i Sverige och bland många små öar och skär häckar bland annat storlom och fiskgjuse.

Sjön Fegen är med en yta av 24 km2 en av de största sjöarna i sydvästra Sverige. Den ligger i en sprickdal på sydsvenska höglandet och är som mest 38 meter djup. Stränderna erbjuder varierande miljöer med skyddade vikar, uddar, våtmarker och många små öar och skär som ger förutsättningar för ett rikt växt- och djurliv. På bottnar och stränder växer flera sällsynta och rödlistade växtarter som sjötåtel, flytsäv, strandlummer, skaftslamkrypa och klockgentiana.

Vårsiklöjans sista utpost

I Fegen lever den vårlekande siklöjan. Den finns bara här och i tre sjöar till i världen. Den fanns tidigare i ytterligare tre svenska sjöar, men har försvunnit därifrån. Därför har vi i Sverige ett internationellt ansvar för att skydda vårsiklöjan i Fegen. Den vanligare höstlekande siklöjan finns också här. Siklöjor är laxartade fiskar som lever i stim i djupa, naturligt näringsfattiga klarvattensjöar. Den vårlekande lever på större djup än den höstlekande. För fiskens överlevnad är det viktigt att vattenkvaliteten i Fegen inte försämras genom övergödande näringsämnen som kan orsaka syrebrist. Totalt finns det 17 olika fiskarter i Fegen och de som är viktigast för fisket är abborre, gös, gädda, sik, höstlekande siklöja och ål.

Natura 2000-område

Andra fåglar som häckar eller söker efter föda vid Fegen är till exempel mindre hackspett, spillkråka, fisktärna, häger, skäggdopping, knipa, storskrake och drillsnäppa. Fegen har utsetts till Natura 2000-område och särskilt skyddsområde, med stöd av EU:s fågeldirektiv. Det är just de många häckande paren av storlom och fiskgjuse som är orsaken till det.

Gammalt gränsland

När du färdas med kanot på Fegens vatten eller strövar längs stränderna, rör du dig i gamla gränstrakter mellan Sverige och Danmark. I dag är det gränserna mellan Västra Götalands, Jönköpings och Hallands län som möts i sjön.

Värdefulla kulturmiljöer

På några platser runt sjön finns kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och gamla kulturmarker. I Gammalsjö ligger ett säteri vid den tidigare gränsen mellan Sverige och Danmark. Här kan man promenera ut mot Kummeludden genom en naturpark med grova lövträd. På udden finns ett gravfält från järnåldern (500 f. Kr-1050 e. Kr) med stensättningar och rösen.

Mytomspunna Sandviks kyrka

Vid Sandviks kyrka har man en vacker utsikt över sjön. Den nuvarande kyrkan av röd granit byggdes på 1890-talet efter att en äldre träkyrka brunnit ner. En kyrka brändes ner av danskarna 1644, men redan på medeltiden byggdes den första kyrkan på samma udde. Enligt traditionen var en förmögen kvinna från Sotanäs på väg över Fegen när det plötsligt blåste upp till storm. I sin nöd bad hon högre makter om hjälp och lovade att uppföra en kyrka som tack om hon blev räddad. Båten drev i land på udden och kvinnan höll sitt löfte. Kyrkan i Sandvik fick sedan stor betydelse för kristendomens spridning i regionen.

Värdefulla naturtyper

Vid Sandvik finns också flera värdefulla naturtyper; ädellövskog där den rödlistade lunglaven växer, betesmarker med grova ädellövträd och gammal bokskog med flera rödlistade arter och mycket död ved. Många sällsynta växt-och djurarter är beroende av död ved, antingen som föda, boplats eller växtplats.

Timmerflottning och vattenregleringar

Under slutet av 1800-talet började man flotta timmer på sjön, till träindustrierna i Fegens samhälle och för vidare transport på järnväg. Vid ungefär samma tid sänktes vattennivån för att man skulle få ny odlingsmark. Under början på 1940-talet höjdes vattennivån igen, då Fegen och Kalvsjön blev vattenmagasin för kraftverken i Lillån och Ätran.

Naturreservatets syfte

Syftet med naturreservatet är att bevara fisk och fågelfaunan, vattenkvaliteten, de värdefulla lövskogsmiljöerna och de naturtyper och arter som ingår i Natura 2000. Reservatet ska också ge goda förutsättningar för friluftslivet.

Viktiga fågelskyddsområden -Värna om våra känsliga fågelarter

I Fegen finns särskilda fågelskyddsområden för att skydda känsliga arter under häckningstiden, framför allt storlom och fiskgjuse. Under denna period är det inte tillåtet att gå i land eller vistas närmare stranden än 100 meter. Båda arterna är mycket störningskänsliga, och om de lämnar sina bon ökar risken för att äggen rövas bort av rovfåglar eller andra äggätare. Studier visar att storlommen har fått betydligt bättre häckningsframgång sedan skyddsområdena infördes.

Storlom

Storlommen är en av de karaktäristiska fåglarna i vildmarkssjöar som Fegen. Dess klagande, ödsliga rop är typiskt för arten och kan ha gett den dess namn – det isländska ordet lómr betyder "ropa". Fågeln känns igen på sin långsträckta kropp och vackra svart-, vit- och gråteckning.

Lommen är skygg och bör betraktas på avstånd. Om den störs sjunker den ofta ner i vattnet eller dyker. Under ruvningen är den särskilt sårbar: lämnar den boet kan måsar, trutar, kråkor eller korpar snabbt ta både ägg och ungar. Storlommen är en skicklig dykare men klumpigare på land, vilket gör att den bygger sitt bo nära strandkanten. Detta gör bon extra utsatta för svallvågor som kan skölja bort äggen. Av den anledningen är det viktigt att hålla avstånd och låg hastighet vid båtfärd.

I Fegen häckar storlommen främst på små öar, och både den vanliga storlommen och den mer sällsynta smålommen kan ses fiska i området.

Fiskgjuse

Fiskgjusen är en rovfågel med långa vingar och en vit-brun teckning. Den har många anpassningar för ett liv som fiskjägare: tät och oljig fjäderdräkt, ventiler i näbbhålen samt fötter med långa klor, taggar och en vändbar tå som gör det möjligt att hålla fast hala fiskar. När den fångat sitt byte håller den fisken tätt intill kroppen för att minska luftmotståndet.

Fiskgjusen bygger gärna bo i grova tallar i skogen runt Fegen och området är ett av sydvästra Sveriges största häckningsområden för arten. Den övervintrar i tropiska Västafrika och återvänder mellan slutet av mars och början av maj. Ungarna blir flygga först i slutet av juli, vilket gör att fågelskyddet gäller fram till dess. Om fiskgjusen störs kan både ägg och ungar snabbt kylas ner och dö.

Under senare år har antalet fiskgjusar i Fegen minskat kraftigt, vilket gör det extra viktigt att de får häcka ostört så att fler ungar överlever.